Jag tänker alltså bloggar jag

Natten håller mig uppe igen. Min kropp känns inte riktigt som vanligt, något är knas. Kanske har jag fått cancer eller fågelinfluensan eller nåt. "Dä ä psykiskt" brukar mor min säga. Hmm. Jag vet inte jag. Jag mår illa på kvällarna/nätterna och sover hela dagarna. Dags att vända tillbaka dygnet kanske. Giv mig sol då för bövelen! Ska göra ett nytt försök att komma upp kommande lördagsmorgon i hyffsat god tid så jag kan få i mig lite kaffe och ta en innan-frukost-promenad som jag tycker så mycket om och som får Calle att bli en klad pajk.

I övrigt har jag funderat mycket. Väldigt mycket. Jag vet inte vart allt som händer kommer landa. Jag önskar att det gärna landar nånstans. Och ett tecken på var nånstans det är vore ju inte helt onödigt precis. Är det kanske så att jag bara får vänja mig vid att det är trögare och inte lika svartvitt nu jämfört med för 4-5 år sen? Får väl hoppas att den nuvarande distansen ger lite klarhet i saker och ting.

Jag har kännt mig ganska befriad den senaste tiden och som att en tyngd har lossat från mina axlar men tyvärr så stod nästa baggage där och väntade på att slängas upp på ryggen. Det är som energi egentligen. Den kan inte förstöras, bara omvandlas. Man får väl försöka i så god mån som möjligt att omvandla negativ energi till positiv energi.

Beam me up, Scotty