Nattmelankoli

"Lille grabben han är vaken fastän timmen är sen", sjunger Tomas Anderson Wij i låten "Sanningen om dig". En annan grabb som känner sig lite liten nu är Ers Höghet själv. Eller jag känner mig åtminstone förminskad på nåt sätt. Tankar, grubblerier, minnen och bilder fumlar runt inne i mitt huvud och försöker hitta nån plats att slå sig ner men det är trång mellan borden och stolarna räcker inte till.

Brian Eno som så många gånger förr tjänat troget ljuder återigen ur mina högtalare och levererar lika plikttroget som alltid ett ljudlandskap av melankoli och grubbleri-frossa utan dess like. Och jag älskar det.

Sitter uppe sent och pratar djupsnack på msn. Morgondagen känns ovanligt tung och påminner om svunna tider lite. Tider då man kunde ställa in allt när det tog emot. Nu går det inte riktigt längre. Och förhoppningsvis har jag uppnåt styrkan att "go through with it" som det heter så fint på engelska. Man sitter uppe och gräver ur sig själv och andra i hopp om att finna något nytt eller gamla mynt som man hoppas vända på. Man söker nya insikter och åsikter och på nåt sätt går det alltid lättare nattetid. Människor visar upp andra sidor, mynt och valörer.

Jag är tyvärr ingen jättetålmodig människa. Jag är inte rädd för att förlora människor, men samtidigt vill jag ha ut mesta möjliga av åkturen medans den pågår för imorrn är den kanske över.

Nä det här kan bara betyda en sak. Trots att det av någon anledning är vansinnigt mycket intressantare att devalvera gamla myter och låsa upp sanningar om folk och fä på natten så behöver jag nog mest sova innan jag grubblar ihjäl mig. Vad är sanningen om dig?

Beam me up, Scotty