Nyårsafton 2007-2008
2008. Didn't see that one coming, huh?
Denna nyårsafton har varit väldigt bra faktiskt. Inledde dagen med två koppar av favoritkaffet och gick sen en 45 min promenad och gick förbi Fiket för att hämta mina kvarglömda handskar och önska dom gott nytt år. Sen stack jag hem och jobbade lite på backtracket till Don't Feel Like Dancing och det blev mycket synth-skruvande för att få till rätt blipp-blopp-ljud och grejs. Sen mitt i alltihop fick jag värsta schyssta låtidén och då är det lika bra att spela in det direkt innan det försvinner ur huvudet. Said and done. Trevligt och lite hemligt blev det. "Put The Keys Back In" heter den. Jobbade vidare på den under dagen och det är mycket pill hit och dit och den bråkade en del med mig. Vi vill åt två olika håll både låten och jag märker jag. Så jag får se hur jag löser det. Lyckligtvis vill vi åt samma håll iallafall, fast vi vet inte vilket av hållen vi ska välja riktigt. Intressant och kreativt. :)
Annars har jag tagit det väldigt lugnt denna nyårsafton och faktiskt spenderat den för mig själv, iallafall fram till tolvslaget. Käkade popcorn och slängde i I Am Legend i dvd:n. Helt ok rulle faktiskt. Underhållande och sevärd. Men den kunde lätt ha varit mycket bättre egentligen. Mer av allt nästa gång tack! Mer zombies, explosioner, mutationer, monster och grejs. Då blir det bara bättre givetvis.
Strax innan tolvslaget begav jag mig upp till Braheparken för att möta upp med den lokala ortsbefolkningen och Erik, Hilda, Danielsson, Thomas och Fidde. Även Thomaz Fransson dök upp med en långväga hitrest vän. Vi kollade på fyrverkerier som small högt och lite väl lågt emellanåt. Inger Andersson (årets Grännabo) höll något tal mitt i allt pangande så ingen hörde nog vad hon sa egentligen. När mina tår hade fryst fast lagom mycket efter någon halvtimme så begav jag mig hem igen och här sitter jag nu och lyssnar på Chroma Key.
Det har varit en väldigt skön nyårsafton, fri från krav och måsten. Fri från påklistrade leenden och ytliga önskningar och löften. Härligt. Jag ägnade kvällen åt mig själv och följde mitt hjärta. Helt rätt.
Jag hoppas att 2008 blir ett förändringens och försoningens år. Jag hoppas på lugn efter storm och att få andas ut. 2007 var ett hektiskt och slitsamt år. Jag hoppas att 2008 bjuder på lön för hårt arbete. Nu börjar ett nytt kapitel. En ny väg. Put the keys back in. Off we go.
Beam me up, Scotty
Denna nyårsafton har varit väldigt bra faktiskt. Inledde dagen med två koppar av favoritkaffet och gick sen en 45 min promenad och gick förbi Fiket för att hämta mina kvarglömda handskar och önska dom gott nytt år. Sen stack jag hem och jobbade lite på backtracket till Don't Feel Like Dancing och det blev mycket synth-skruvande för att få till rätt blipp-blopp-ljud och grejs. Sen mitt i alltihop fick jag värsta schyssta låtidén och då är det lika bra att spela in det direkt innan det försvinner ur huvudet. Said and done. Trevligt och lite hemligt blev det. "Put The Keys Back In" heter den. Jobbade vidare på den under dagen och det är mycket pill hit och dit och den bråkade en del med mig. Vi vill åt två olika håll både låten och jag märker jag. Så jag får se hur jag löser det. Lyckligtvis vill vi åt samma håll iallafall, fast vi vet inte vilket av hållen vi ska välja riktigt. Intressant och kreativt. :)
Annars har jag tagit det väldigt lugnt denna nyårsafton och faktiskt spenderat den för mig själv, iallafall fram till tolvslaget. Käkade popcorn och slängde i I Am Legend i dvd:n. Helt ok rulle faktiskt. Underhållande och sevärd. Men den kunde lätt ha varit mycket bättre egentligen. Mer av allt nästa gång tack! Mer zombies, explosioner, mutationer, monster och grejs. Då blir det bara bättre givetvis.
Strax innan tolvslaget begav jag mig upp till Braheparken för att möta upp med den lokala ortsbefolkningen och Erik, Hilda, Danielsson, Thomas och Fidde. Även Thomaz Fransson dök upp med en långväga hitrest vän. Vi kollade på fyrverkerier som small högt och lite väl lågt emellanåt. Inger Andersson (årets Grännabo) höll något tal mitt i allt pangande så ingen hörde nog vad hon sa egentligen. När mina tår hade fryst fast lagom mycket efter någon halvtimme så begav jag mig hem igen och här sitter jag nu och lyssnar på Chroma Key.
Det har varit en väldigt skön nyårsafton, fri från krav och måsten. Fri från påklistrade leenden och ytliga önskningar och löften. Härligt. Jag ägnade kvällen åt mig själv och följde mitt hjärta. Helt rätt.
Jag hoppas att 2008 blir ett förändringens och försoningens år. Jag hoppas på lugn efter storm och att få andas ut. 2007 var ett hektiskt och slitsamt år. Jag hoppas att 2008 bjuder på lön för hårt arbete. Nu börjar ett nytt kapitel. En ny väg. Put the keys back in. Off we go.
Beam me up, Scotty
posted by Calle Rydberg | 12:56 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home